Besöksindustrin - en industri utan ledning

Text: Bengt Meder

Den som då och då bläddrar igenom de stora dagstidningarnas näringslivssidor, läser den ekonomisk fackpressen, eller tittar på tv-kanalernas ekonominyheter, stöter ständigt på kända företrädare för ekonomi och näringsliv.

Ministrar uttalar sig om bankernas bonusar, bilindustrin kollaps, problem och framgångar i de näringar som skapar vårt välstånd. Etablerade företagsledare intervjuas om världsekonomin och andra aktuella branschnyheter. Men om den svenska besöksindustrin är det i mediadebatten väldigt tyst utanför de egna leden.

Och inte bara där. Den svenska regeringen struntar trots högtidliga löften om satsningar på kultur- och idrottsevenemang i att stötta fotbollsförbundets EM-ansökan. En för branschen osynlig näringsminister och hennes statssekreterare, med högsta ansvar för turismen, använder miljardbelopp av skattemedel till en döende svensk bilindustri och ett flygbolag i kris, medan modern, inhemsk, för hela landet lönsam och sysselsättningsskapande turistindustri får nålpengar.

Samtidigt hoppar en matglad jordbruksminister upp, med 160 miljoner kronor, för att göra Sverige till ett internationell »matland« och lovar 10.000 nya jobb i branschen.

Tidigare regeringar har dribblat med ett litet statligt verk för turismen som hoppat runt och bytt namn från »Styrelsen för Sverigebilden« till Turistdelegationen. I ett anfall av besparing så flyttas hela »verket« in i statliga Nutek som nu blivit Tilläggsverket. Varför denna myndighet, vars uppgift är att stötta regional utveckling och entreprenörskap, tagit på sig rollen som huvudman för svensk turism, undrar många. Gästnattsstatistiken och Satelitkontoberäkningarna kring turismen hanteras ju ändå av SCB och forskarstipendier liksom Stora Turismpriset borde ju ha en starkare branschanknytning genom Visit Sweden eller i de samlade branchorganisationerna i dagens SHR.

I stället har Tillväxtverket på flera områden valt att verka genom RTS - det som för flera år sedan var den samlande paraplyorganisation för besöksnäringen, men som idag inte representerar någon som helst officiell koppling till branschfrågor eller -organisationer. Den som betalar mest till RTS evenemangsaktiviteter belönas med en styrelsepost och verksamheten i bolaget är helt kommersiell.

SHR, däremot, har i några år under ledning av Stockholms förre finansborgarråd Mats Hulth utvecklats till en tung organisation för svensk turism. Arbetsgivarorganisationen för hotell och restaurangnäringen erbjuder ett »branschmedlemskap«. Det innebär att även företag och organisationer som inte har behov av förhandlingar anpassade för arbetsgivare kan utnyttja den övriga service som en branschorganisation erbjuder.

I dag är Sveriges campingvärdar, liftanläggningar och flertalet nöjes- och djurparker anslutna till branschsamarbetet i SHR. Ett samarbete som erbjuder gemensamma informationssatsningar, utbildning samt en plattform för att utveckla kommersiella samarbeten i en näring med sammansatta rese- och turistprodukter.

Beklagligtvis är successionen i SHR osäker i och med Mats Hulths avgång under våren och att han avböjt den fortsatta rollen som styrelseordförande. Konservativa krafter inom SHR riskerar att äventyra den förnyelse och branschsamarbetet som SHR i dag står för - till nackdel för en samlad svensk besöksnäring. Det är bara att hoppas att SHRs nya kvinnliga VD snabbt sätter sig in i branschfrågorna och lika aktivt engagerar sig i och driver den svenska turismens framtidsfrågor och viktiga kommunikation med omvärlden. Den svenska besöksnäringen är i omedelbart behov av en seriös, stark och hög röst i den ekonomiska debatten.

Pdf på ledaren