# 3/2010 ute nu
Ur innehållet:
• Vem är vem i den svenska turistnäringen 2010
• Maten ska locka fler
• Ordning och reda i norsk turism
Turism&Resor - Hit&DitPrästgården Kårstaby
SE-18696 Vallentuna
info@ladan.se
Ansvarig utgivare och redaktör
Bengt Meder
070-4153085
bengt.meder@ladan.se
Utgivare
Turlådan AB
Annonschef
Ove Persson
070-5160598
040-497308
prsonkonsult@telia.com
Prenumerationsärenden
pren@ladan.se
Faktureringsärenden
faktura@ladan.se
Tips, idéer eller synpunkter?
Har du idéer om reportage som du vill läsa i din branschtidning eller annat som du vill tipsa oss om?
Tidningen är öppen för debatt i alla frågor som rör branschen.
Sänd ett mail till:
redaktionen@ladan.se
Webmaster
Camilla Boquist
camilla@ladan.se
Sidan uppdaterad 9 juni 2010
Svensk turism är beroende av säkrare och bättre vägar
Text: Bengt Meder
Man hade förväntat sig att effektivitet, säkerhet och miljö skulle vara målsättningarna för hur man sköter de svenska vägnätet. Men här tycks trafiken på våra vägar vara drabbade av klåfingriga vägingenjörer utan närmare kontakt med verkligheten.
I en nyligen gjord undersökning kan man konstatera att tre fjärdedelar av svenska folket väljer bilen som transportmedel på sin semester och vi vet sedan gammalt att fyra av fem turister i vårt land är svenskar och att våra utländska gäster oftast tar sig fram med bil.
I ett avlångt land som Sverige, glest befolkat har vi enligt årliga internationella undersökningar ett av Europas sämsta, minst säkra, vägnät.
I stället för att lägga pengarna på att bygga bättre vägar, trixar man med hastighetsbegränsningar, fartkameror, räfflor i vägbanan och vajerräcken enligt principen ju saktare trafiken går desto färre olyckor.
När man förr passerade en gränsstation till Sverige fick man på skyltar beskedet att i tätorter gällde hastigheten 50 kilometer i timmen, på mindre och krokigare landsvägar fick man köra 70 kilometer timmen, på större och rakare vägar 90 och på motorväg 110 kilometer i timmen.
I dag är förvirringen total. Det senaste året drabbas man, över allt, av skyltar med hastighetsbegränsningar i samtliga tiokilometers-intervaller från 30 kilometer till 120 kilometer. 30 -begränsningen är helt ok utanför dagis, skolor och seniorboenden. Men vad är vitsen med 40, 60, 80, 100 kilometersskyltarna? Förr visste man vilka hastigheter som gällde i olika situationer - i dag går uppmärksamheten åt till ett hysteriskt gloende efter de aktuella vägskyltarna för att inte få fortkörningsböter.
Och visst vaknar man till om man kommer ut i vägbanans räfflor eller fastnar i ett staket av stålvajrar. Men räddar det liv och är det bättre investeringar för våra skattepengar, än att bygga större, rakare och säkrare vägar.
Kan man redovisa någon seriös forskning kring alla stolligheter, i 0-visionens namn, som Vägverket, numera Trafikverket, hittar på. Finns det någon statlig revision av vart pengarna för bättre och säkrare vägar egentligen går?